Louise Bringselius, tidigare forskningsledare på Tillitsdelegationen skriver om skillnader i perspektiv mellan en tillitskultur och en kontrollkultur. Styrningen bygger i en tillitskultur mer på att främja och hjälpa än att kontrollera och bestraffa. Fler styrningsinitiativ tillåts komma nerifrån och fokus ligger i större utsträckning på kärnverksamheten och mindre på överordnade beslutsfattare. De viktigaste ledarinstrumenten för framgång blir i en tillitskultur lärande, relationsbyggande samt förmågan att skapa helhetsansvar. Det är större inslag av kollegial och förståelseinriktad uppföljning och inte enbart centrala kvantitativa uppföljningar. Tidigare har det viktigaste instrumenten snarare varit kontroll, formalisering och avgränsat ansvar.
Men när vi pratar tillitskultur är kanske den viktigaste skillnaden fokusskiftet i hur vi ser på människan. Att vara den som först litar på en annan människa har i forskningen visat sig vara framgångsrikt för oss, men samtidigt många gånger väldigt svårt. Att vara den som litar på någon annan innebär också att vi är någon som kan bli sviken. Alla gånger besvaras inte tilliten. Men poängen här är att det visat sig att den besvaras många gånger och vinsten med alla de gånger den besvaras är hög.
Även om det på senare år kommit massvis av forskning kring tillit är detta egentligen inte något nytt. Redan på 1950-talet formulerade Douglas McGregor, professor vid MIT en tes om att vårt sätt att leda ett företag bygger på vilken syn vi har på människan. Du har kanske hört om Teori X och Teori Y innan. McGregor publicerade detta i en bok, ”The human side of enterprise”, år 1960.
Teori X bygger på att människan i grunden är lat och strävar efter att undvika arbete. Av den anledningen måste de flesta individer tvingas, styras eller kontrolleras för att man ska få dem att prestera. Utifrån detta perspektiv tänker vi att den vanliga människan vill egentligen inte ta ansvar, har måttliga ambitioner och söker i första hand trygghet.
Teori Y däremot utgår från att människan är aktiv, styr sig själv mot mål de engagerar sig för samt själv vill ta ansvar och att den egna uppfinningsrikedomen för att lösa problem är hög.
Vad är då rätt svar? Lutar vi mer åt teori X eller teori Y? McGregor skrev ju detta på 60-talet. Nu borde vi väl ändå ha svaren?
Det verkar som att båda alternativen förekommer. Men det som till stor del verkar vara avgörande för när vi människor uppvisar beteenden för antigen X eller Y är på vilka grundantagande din organisation styrs på. Utgår ni ifrån teori X när ni styr, leder och samarbetar i er organisation kommer människorna också uppvisa beteenden av teori X i större utsträckning. På samma sätt gäller det att om er organisation utgår från teori Y som säger att människan är aktiv och vill ta ansvar, kommer ni också se den typen av beteenden hos er.
Med andra ord, ni bestämmer i hög utsträckning själva vilken typ av beteenden ni vill se hos er.
Vill du arbeta mer aktivt och konkret med detta, testa Trustivide workshops och passet – Vår grundsyn på människa och organisation
Läs mer: Bringselius. L. (2018) Tillit - en ledningsfilosofi för framtidens offentliga sektor. Komlitt: Helsingborg
McGregor, D. (1960). The human side of enterprise. McGraw-Hill
コメント