Du kan vara bäst idag – men imorgon är 300 före dig

1908 vann Johnny Hayes OS guld i maraton på tiden 2 timmar 55 minuter och 18 sekunder. Det var världsrekord och beskrevs på den tiden som århundradets maratonlopp. Då trodde man att tiden i princip var omöjlig att slå. Idag ska du kunna uppvisa en tid under 3 timmar för att ens få anmäla dig till Boston Maraton. Johnny Hayes tid skulle precis räcka för att kvalificera sig till loppet för herrar. Världsrekordet i maraton för herrar är idag 2 timmar och 35 sekunder. 54 minuter snabbare än vad det var 1908.

I samma OS rekommenderas att dubbelvolt i simhopp skulle förbjudas då det ansågs vara ett alldeles för farligt och riskfyllt hopp. Idag är det ett hopp som utförs på grundnivå av 10-åringar.

På 1930-talet fanns det en musiker vid namn Alfred Cortrot som tolkade Chopins tjugofyra preludier och det han gjorde då ansågs som mästerligt, fulländat och definitivt. Idag spelar musikpedagoger upp hans tolkning som ett exempel av slarviga och vanprydda felspelningar och vilken professionell pianist som helst idag förväntas spela samma stycke bättre än Cortrot.

År 1973 memorerade kanadensaren David Spencer 511 decimaler av pi. Det var mer än någon annan någonsin tidigare lyckats med. År 2015 hade både Sharma, Suresh Kuma och Rajveer Meena från Indien lyckats memorera över 70 000 decimaler av pi och närmare 300 personer världen över har slagit David Spencers 511 decimaler.

Vad har egentligen hänt? Har människor fötts med bättre gener? Har det skett något biologiskt mirakel? Nej. Den stora förändringen handlar inte om medfödda talanger – utan om hur vi tränar. Vi har blivit bättre på att lära, bättre på att träna och bättre på att utveckla vår förmåga. I takt med att vi förstått mer om hur lärande faktiskt fungerar har vi också blivit bättre på att träna på rätt sätt. Resultatet är att vi gång på gång spränger tidigare gränser och flyttar fram vad som är möjligt.

Att som organisation satsa på lärande är därför avgörande. Tänk själv en organisation som likt exemplen ovan, skulle varit nöjd med den nivå de är på och helt plötsligt sluta satsa på lärande och utveckling. Det dröjer inte länge förrän andra organisationer och företag flyttat fram gränserna och även om man kanske var i en ledande position, kommer den positionen snart vara ett minne blott. Precis likt Spencer som var bäst i världen på att memorera decimaler i pi 1973. Idag är 300 personer bättre än honom. På samma sätt kommer organisationer som inte satsar på lärande snabbt hamna efter. Du kan vara bäst idag, men imorgon är det 300 organisationer som är före dig.  

Ofta används procentsatserna 70-20-10 för att illustrera hur eller var vi lär oss. 10% sägs då komma genom formellt lärande, 20% genom handledning/coaching och 70% genom lärande i arbetet. Dessa procentsatser är inte helt okontroversiella men kan användas för att illustrera hur lärandet generellt ser ut på en arbetsplats. Oavsett hur procentsatserna exakt ser ut så lär vi oss helt enkelt mest i vardagen.

Men tänk om det skulle vara så att vi har en dålig vardag när det gäller lärande. Tänk om vi enbart tänker att lärandet ska ske genom formella utbildningar och kurser och sen har vi inte brytt oss alls om att designa vardagen för lärande. Tänk om vi skulle vara en organisation som när vi tex byggt våra utvecklings- eller digitaliseringsfunktioner enbart tänkt på leverans idag och inte bryr oss om imorgon. Vi kanske dessutom byggt in strukturer för att vi inte ska göra fel och har nu en enorm intern apparat för planering, koordinering, prioritering och tillsyn. Ja, om det skulle vara så då är det också troligt att det inte blir så mycket av just det där lärandet på 70 % i vardagen.

När vi vet från historien hur snabbt vi som människor har en förmåga att lära oss och utvecklas, har vi verkligen inte råd att låta konkurrenter och andra organisationer ha ett högt lärande medan vi själva står stilla och fokuserar på andra interna grejer som vi för stunden tror är viktigare.

Vi lär oss när vi gör, inte när vi väntar. Vi utvecklas när vi testar, reflekterar och samarbetar – inte när vi fastnar i planering, prioritering och oro för att göra fel. Fundera över hur det ser ut hos er. Finns det verkliga förutsättningar för lärande i vardagen? Och om inte – vad krävs för att skapa dem?

Läs mer:

Clear, J. (2018). Atomic Habits: the life-changing million-copy# 1 bestseller. Random House. 

Edmondson, A. (2012) Teaming – How organizations learn, innovate and compete in the knowlegde economy. Jossey-Bass: San Fransisco

Edmondson, A.C. (2019) The fearless organization. Creating psychological safety in the workplace for learning, innovation and growth, Wiley, New Jersey

Edmondson, A. (2023) Right Kind of wrong – The science of failing well. New york: Atria

Edison, H., Smørsgård, N. M., Wang, X., & Abrahamsson, P. (2018). Lean internal startups for software product innovation in large companies: Enablers and inhibitors. Journal of Systems and Software, 135, 69–87

Ericsson, A. & Pool, R. (2016) Peak – Vetenskapen om att bli bättre på nästan allt. Stockholm: Volante

McChrystal, S., Collins, T., Silverman, D. & Fussell, C. (2019). Team of teams. New rules of engagement for a complex world. London: Penguin Random house