I studie efter studie världen över har resultatet blivit detsamma. När människor blir erbjudna pengar tackar de nej till allt under ungefär motsvarande 200 kr. Men varför då? Vill vi inte ha pengar?
Jo, men det finns en liten hake i det här experimentet.
Ni kan testa själv att göra experimentet så får ni se. Ni behöver vara två personer. Reglerna är att ni ska få dela på 1000 kr. Den ena bestämmer hur mycket var och en ska få, men vill såklart försöka få så mycket som möjligt själv. Båda måste dock tacka ja för att ni ska få några pengar.
Säger du att du ska få 999 kr och din kompis 1 kr och din kompis tacka nej, får ingen några pengar. Uppgiften är att hitta läget där ni båda säger ja.
Det visar sig att överlag tackar vi nej till upp till ungefär 200 kr. Därefter börjar vi acceptera dealen. Men det är ju lite konstigt eftersom vi då tackar nej till att få 200 kr. Åtminstone om man tänker i termer av förmögenhetsmaximering. Är det inte bättre att få tex 150 kr än inget alls? Men vi människor är inte så rationella. Det är många fler parametrar som spelar in hur vi beter oss.
Vi människor har nämligen en stark känsla för rättvisa. Dessa 200 kr är ju inte bara 200 kr till oss de är också ett bevis på en orättvis fördelning. Just orättvisa är något som vi reagerar väldigt starkt på. Upplevelsen av orättvisa kan slå ut rationella tankar och beteenden. I det här fallet tackar vi tex nej till pengar på grund av orättvisa.
Ett av de allra säkraste sätten att sänka engagemang hos andra människor är att få andra att uppleva en känsla av orättvisa. När vi upplever oss orättvist behandlade har vi en tendens att själva försöka upprätta rättvisan. Det vi oftast först och främst gör att vi försöker påtala det orättvisa och få det beslutet eller de beteendena ändrade.
Lyckas vi inte med det försöker vi skapa jämnvikt genom att själva dra ner på vår prestation eller i värsta fall agera direkt kontraproduktivt genom att ge igen och sabotera. I Gallups stora motivationsundersökning från 2013 såg man att i Sverige var det ungefär 10 % som agerade på detta kontraproduktiva sätt. Det kan tyckas som en ganska stor andel och det är något som renderar stora kostar för både organisationer och individer både i termer av resurser och hälsa.
Rättvisa är dock ett relativt begrepp och det kan ses på många olika sätt. Lika till alla handlar om att alla ska få lika mycket. Bidragsbaserad rättvisa handlar om att man tycker att det är rättvist att vi delar utifrån hur mycket olika individer bidrar. Behovsbaserad rättvisa handlar istället om att ju större behov desto mer ska man få. Makt eller kategoribaserad rättvisa trycker mer på makt och ansvar. Beroende på din roll och dit ansvar ska du få mer eller mindre. Alla dessa former av rättvisa finns bland oss. Du känner säkert igen alla perspektiven och hur de förekommer i vår vardag idag. Men det kanske viktigaste perspektivet som i högst utsträckning påverkar vårt engagemang och välmående är inte något av dessa perspektiv.
Det perspektiv som kanske är det allra viktigaste kallas för interpersonell rättvisa och handlar om huruvida vi känner att vi har blivit rättvist behandlade av andra människor. Att bli behandlad med respekt och med hövlighet är viktigt för oss. Känner vi oss förminskade, inte tagna på allvar, lurade, manipulerade eller svikna, känner vi ofta en upplevelse av att ha blivit orättvist behandlade. Stor del i detta handlar också om hur väl vi blir informerade om orsaken till att vi ombeds göra något eller varför någonting händer. I vilken utsträckning vi känner att vi har fått en rättvis och bra förklaring. Återigen landar vi i att faktorer som delaktighet, bemötande och meningsfullhet får stor betydelse.
I och med att det finns så många olika sätt att se på rättvisa är det också svårt att anlägga ett objektivt perspektiv på rättvisa. Det är heller inte det som är poängen. För vad som objektivt skulle vara rättvisa eller inte, har i forskningen inte visat sig vara lika relevant för oss. Det är vår egen upplevelse av rättvisa, som är avgörande för hur vi tänker, hur vi agerar och för hur vi mår.
Hur ofta pratar vi om våra upplevda orättvisor på jobbet? Upplevda orättvisor kan nämligen vara lite som tickande bomber, som vi går omkring och bär på. Ju längre vi bär på dem påverkar de också våra tankar, vårt beteende och vårt agerande. I och med att upplevelsen av rättvisa kan vara så individuell och olika, är det stor risk att kollegor och andra i vår omgivning inte kan räkna ut hur vi går omkring och känner. Då kan det vara viktigt att få prata om detta.
Vill du få hjälp med ett sådant forum genom en färdig workshop så finns Trustivide workshops och passet – Rättvisa och engagemang
Experimentet med pengarna går att läsa i:
Pink, D. H. (2009). Drive: The surprising truth about what motivates us. New York: Penguin Books
Läs mer:
Qui, T., Qualls, W., Bohlmann, J. & Rupp, D. (2009). The effect of interactional fairness on the performance of cross-functional product development teams: A multilevel mediated model. Journal of product innovation management 26, no 2 173-187
Söderfjäll, S. (2021) En liten bok om motivation. Umeå: Evidensum